Om frihetskämpar finns det många berättelser. Mer sällan handlar litteraturen om de som sydde fanorna, arbetade i fabrikerna, uppfostrade barnen och skurade redaktionerna – samtidigt som de modigt drev debatt och förde kamp för kvinnlig rösträtt.

En av de första kvinnorna inom arbetarrörelsen var min farfars farmor Elin, som har beskrivits som ”det enda fruntimret på mötena”. Elin var gift med arbetaren och agitatorn John M Engström – en av de sju män som bildade det Socialdemokratiska partiet. Vid 28 års ålder blev Elin änka med sex små barn, men fortsatte oförtrutet sitt politiska arbete.

Vid tiden runt förra sekelskiftet var kvinnan omyndig, vilket innebar att hennes far eller make bestämde över hennes val och hennes inkomst. Kyrkan och vetenskapen ansåg att kvinnan inte var lämpad för angelägenheter utanför hemmet, medan inflytelserika politiker och författare som Strindberg hånade kvinnor som gick utanför den givna rollen.

Trots motståndet startade Elin Stockholms första kvinnoklubb och en tidning för kvinnor. Hon blev nära vän med författaren Ellen Key och mentor åt många yngre kvinnliga agitatorer.

I min roman vill jag lyfta fram dessa modiga kvinnliga pionjärer som historien glömt – och visa att det går att göra skillnad. Ämnet känns extra viktigt idag när anti-demokratiska vindar blåser och kvinnor i olika länder förlorar rättigheter som länge tagits för givna. Med grundlig research har jag skrivit romanen som en bladvändare för att nå såväl historiskt intresserade som unga läsare. Min förhoppning är att romanen ska ge hopp om att det går att förändra världen.